Skadeglädje den sanna glädjen?

 Igår morse skulle jag och Christian gå till jobbet samtidigt (händer endast när båda börjar sju). Klockan va några minuter efter sex och det var extremt disigt, för att inte tala om mörkt! Christian pekar på ett av det fula husen och påpekar att man knappast ser det, jag tittar och ser att det han säger stämmer... PLASK PLASK PLASK... What the f-ck?

Jag står mitt i jordens fetaste vattenpöl i mina svarta (svin snygga) skinn stövlar!



 

Det va liksom inte en sådan där vattenpöl som man skuttar ur med ett hopp heller...snarare fyra!



Christan bara fortsätter att gå. Jag roper efter han, o frågar om han inte tycker synd om mig??? Han vänder sig inte ens om...jag springer ikapp honom, och ser när jag kommer nära att hela ryggen på honom guppar pga asgarv!

Skadeglädje e den enda sanna glädjen...Inte sant? haha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0