Igår när jag vaknade mådde jag sjukt illa, men som vanligt fick jag för mig att den va ren inbillning eftersom jag skulle ha ett utv-samtal som jag drog mig för OCH inskolning. Men det blev inte bättre under dagen...under vilan spydde ett barn och det va först då jag nog insåg att jag kanske inte va speciellt frisk. Eftersom jag redan va "förbrukad" så tog jag hand om den lille sjuke, samtidigt som jag mådde på tok för illa för att våga mig hem på egen hand. Gick hem en timme tidigare än va jag skulle iaf och la mig i sängen me mina 39 graders feber...där har jag legat i en pöl av svett fram tills nu (mindre gulligt men sant). Bra mår jag inte nu, men bättre tror jag.

Jane ringde för en stund sedan, hon hade fått reda på att jag va sjuk och inte kunde hänga med ut och äta ikväll. Jane tyckte jag skulle passa på att njuta av att vara hemma och vi kan ses mycke sedan under julledigheten. Med tanke på hur mycke jag och michaela slitit ut den terminen måste den ledigheten bli jätte skön för oss menade hon. Såklart det blir skönt me ledighet, det är det ju alltid. Men trots att den här terminen har lett till bra mycke ansträngning så har jag haft så himla kul. Jag tror det är få människor som har så kul på jobbet som jag och Michaela haft den här terminen och det är jag jätte glad för! Därför känns det väl lite extra piss att avsluta med att vara hemma en dag som egentligen är så viktig och jag skulle behövas där.

Men att vara behövs på arbetsplatsen och saknad för den jag är känns j-vligt bra också måste jag säga haha